Det som skulle bli en självklar kärlekshistoria börjar plötsligt låta betydligt mer osäkert. Filip Hammar och Agnes Lindström Bolmgren planerar att gifta sig – men bakom skratten smyger sig en oväntad tvekan fram.
Vid Filip Hammars sida står som alltid Fredrik Wikingsson, hans närmaste vän och radarpartner. Tillsammans har de byggt upp en lång karriär och nyligen även regisserat succéfilmen The Last Journey. Men när samtalet glider in på bröllopet, förändras tonen snabbt.
Det var Agnes som en gång tog initiativet och friade till Filip med en enkel lapp. Sedan dess har planerna funnits där, men själva genomförandet verkar dra ut på tiden. Filip själv skämtar bort ansvaret och menar att eftersom det var Agnes som friade, är det också hon som får styra upp allt kring bröllopet.
Men det är Fredriks kommentarer som får folk att höja på ögonbrynen.
När ämnet kommer upp börjar han prata om sannolikhet – nästan som om det handlade om ett vad, inte ett bröllop.
Han säger att oddsen för att bröllopet faktiskt blir av ligger på 3,30. Ett uttalande som väcker både skratt och viss förvåning. Filip fyller i och menar att om inbjudningarna inte skickas ut inom kort, kan man nästan räkna med att det inte blir något alls.
Samtalet fortsätter, och ju mer de pratar, desto mer ökar osäkerheten – åtminstone i Fredriks ögon. Efter en stund justerar han sitt “odds” ännu en gång.
Nu ligger det på 4,30.
Och han konstaterar, med ett snett leende, att det hela känns… skakigt.
Bakom skämten finns ändå en tydlig verklighet. Planeringen har dragit ut på tiden, något som även Agnes själv tidigare har varit öppen med. När hon medverkade i Efter fem beskrev hon situationen som mycket prat men lite verkstad.
Trots det verkar paret åtminstone vara överens om en sak – platsen. Berlin är staden de återkommer till. En plats som betyder mycket för dem båda, inte minst eftersom Agnes tidigare bott där i sex år.
De har också tagit steg i rätt riktning genom att träffa bröllopsplanerare, något som skulle kunna göra planerna mer konkreta.
Men än så länge svävar allt i ett märkligt mellanläge – någonstans mellan skämt, verklighet och en fest som ännu inte blivit verklighet.
