Mikael Wiehe har i decennier varit en av Sveriges mest respekterade musiker och textförfattare. Med sina starka melodier, politiska texter och personliga uttryck har han satt djupa spår i svenskt musikliv.
Men de senaste åren har livet tagit en helt annan riktning för den folkkäre artisten. Strax över två år efter att han fick beskedet om Alzheimers sjukdom berättar Mikael, 80, om hur diagnosen förändrat hans vardag på ett sätt han aldrig hade kunnat föreställa sig.
Inför sin 80-årsdag i april gav han en sällsynt intervju där han öppnade upp om sjukdomen och om de små, vardagliga saker som numera kräver betydligt mer kraft än tidigare.
För Mikael, som alltid varit känd för sitt skarpa språk och sin snabba tanke, har förändringen blivit särskilt smärtsam. Det som förr kom naturligt behöver han nu lägga mer tid och koncentration på.
Han beskriver själv hur han inte längre känner igen samma tempo i sig själv. Replikerna, formuleringarna och de snabba infallen finns inte där på samma sätt längre.
– Jag saknar mig själv. Jag kan inte längre komma på de snabba poängerna. Jag är långsammare, trögare och formulerar mig helst på datorn, så att ingen ser hur jag resonerar, säger Mikael Wiehe.
Trots att han numera föredrar att uttrycka sig i skrift är även det något som kan ta tid. Ett kort meddelande, som tidigare hade gått snabbt, kan nu kräva en lång stunds ansträngning.
– Att skriva ett kort meddelande kan ta femton minuter. Jag kan bara göra en sak i taget, inte hålla flera bollar i luften. Men jag har tillräckligt kvar i hjärnan för att kunna ha ett samtal med dig i en timme, säger han.
Orden visar en annan sida av Mikael Wiehe än den många är vana vid. Inte den scenstarka artisten med full kontroll över varje formulering, utan en människa som försöker hitta sin väg i en vardag där mycket blivit långsammare och tyngre.
Samtidigt finns hans röst fortfarande kvar. Den är kanske mer försiktig nu, mer eftertänksam och sårbar, men den bär fortfarande på samma ärlighet som alltid präglat honom.
