Det som syns utåt är bara en del av verkligheten. Beata Ernman väljer nu att öppet berätta om den andra sidan – den som sällan syns men som påverkar mer än många tror.
Som syster till Greta Thunberg och dotter till Malena Ernman har hon vuxit upp i en miljö där uppmärksamheten alltid varit närvarande. Samtidigt har hon själv valt en egen väg, bort från aktivismen och in i musiken, där hon steg för steg har byggt sin egen identitet.
Redan som 14-åring tog hon en stor roll på scenen när hon spelade en ung Edith Piaf i musikalen Forever Piaf på Göta Lejon. Sedan dess har hon fortsatt sin resa som artist och arbetat med sin egen karriär, där hon varit både öppen och personlig i sina uttryck.
Men med synlighet har också en annan verklighet följt.
Under de senaste åren har hon fått ta emot en stor mängd negativa kommentarer på sociala medier. Och det är inte bara mängden som sticker ut – utan också var de kommer ifrån.
I ett personligt inlägg på Instagram väljer Beata att sätta ord på det hon upplever. Hon menar att en överväldigande del av kritiken inte kommer från män, utan från kvinnor – något som hon själv beskriver som både oväntat och sorgligt.
Hon uttrycker en besvikelse över att vuxna kvinnor, som skulle kunna stötta och vägleda yngre, istället ibland väljer att trycka ner dem. Enligt henne handlar det inte bara om enskilda kommentarer, utan om ett beteende som går djupare och som påverkar hur kvinnor förhåller sig till varandra.
Samtidigt lyfter hon att detta inte sker i ett vakuum.
Hon har tidigare varit tydlig med sitt stöd för både feminism och LGBTQI-rörelsen, och i sitt resonemang pekar hon på hur samhällets strukturer kan bidra till att skapa konkurrens mellan kvinnor, snarare än gemenskap.
I sitt budskap riktar hon sig särskilt till unga kvinnor.
Hon uppmanar dem att inte låta sig definieras av andras åsikter, och betonar att värdet inte ligger i vad någon annan tycker, utan i vad man själv står för, vad man brinner för och hur man behandlar både sig själv och andra.
Det är ett tydligt ställningstagande – och ett försök att förändra tonen i en miljö där gränsen mellan kritik och hat ofta suddas ut.
