Det som från början var tänkt som ett genomtänkt projekt tog en helt annan riktning än planerat. Anitha Clemence gav sig in i dejtinglivet för att samla material till sin bok, men lämnade processen med något betydligt mer personligt – en relation hon inte hade räknat med.
Efter uppbrottet från Joel Åhlén-Nyström levde hon som singel i två år. När arbetet med *The Single Gospel* började ta form bestämde hon sig för att göra research på riktigt. Huvudpersonen i boken speglar en kvinna mitt i livet, med barn och erfarenheter som ligger nära hennes egna, och därför ville hon uppleva dejtingvärlden fullt ut, inte bara betrakta den på avstånd.
Det utvecklades snabbt till en intensiv period. Under en tid träffade hon flera olika män och fyllde dagarna med möten. Ibland blev det tre dejter på en och samma dag – en på morgonen, en vid lunch och en på kvällen. Allt hade ett syfte: att förstå människor, att fånga nyanser och att samla in detaljer som kunde ge liv åt berättelsen hon arbetade med.
Men mitt i denna strukturerade plan dök något oväntat upp.
Bland alla möten fanns en person som direkt kändes annorlunda – Marcus Åslund. Det som från början bara var ytterligare en del av hennes research förändrades snabbt till något mer genuint. Samtalen mellan dem flöt naturligt, utan ansträngning, och känslan av närhet uppstod tidigt.
Samtidigt var vägen framåt inte helt enkel.
Vid ett tillfälle förändrades stämningen abrupt under en av deras dejter. När samtalet kom in på hennes barn och hon nämnde deras namn reagerade Marcus starkt. Han stannade upp, blev blek och uttryckte att situationen inte skulle fungera, vilket skapade en förvirring som ingen av dem hade varit förberedd på.
Det visade sig senare att det fanns en oväntad koppling till Calle Schulman, som tidigare varit gift med Anitha. Även om relationen mellan dem låg långt tillbaka i tiden och kontakten varit obefintlig under många år, räckte vetskapen om kopplingen för att skapa osäkerhet.
Under en period kändes allt oklart. De valde därför att ta en paus under våren för att ge situationen tid att landa och för att reflektera över vad de egentligen ville.
Trots avståndet bröts kontakten aldrig helt. Under sommaren började de återigen höra av sig till varandra, och relationen tog sakta form igen. Den här gången mer försiktigt, utan brådska.
Under ungefär ett halvår har de låtit relationen utvecklas i sin egen takt. De har tagit steg för steg, utan att pressa fram något, och enligt Anitha känns det nu stabilt och rätt.
Hon beskriver honom som en person som kompletterar henne, någon som har de egenskaper hon länge har sökt hos en partner. Känslorna är tydliga och förankrade i en upplevelse som växte fram oväntat.
Även om de bor på olika platser, där Marcus tillbringar mycket tid på Gotland, har de hittat ett sätt att få vardagen att fungera. Deras liv går att anpassa till varandra, inte minst eftersom deras familjesituationer ibland sammanfaller på ett sätt som underlättar planeringen.
Framtiden är ännu inte helt bestämd, men riktningen känns klar.
Det som började som ett experiment utvecklades till något betydligt större – en relation som hon själv inte hade kunnat förutse, och som hon idag beskriver som kärleken i sitt liv.
