Elaine Eksvärd, 44, har länge varit känd som en skarp retoriker, föreläsare och tidigare tv-profil. Utåt har hon ofta förknippats med energi, tydlighet och starka ord. Men bakom familjelivet med maken Gustav, 50, har det också funnits tunga perioder som påverkat deras relation på djupet.
Elaine och Gustav har levt tillsammans i 18 år och är i dag gifta. Paret bor i Älvsjö utanför Stockholm och har byggt ett liv ihop med sina tre barn Matheo, 15, Evelyn, 11, och Pascal, 9.
Men äktenskapet har inte alltid varit enkelt. Elaine berättar öppet att relationen under åren har präglats av både hennes diagnoser och av de svåra upplevelser hon bar med sig från barndomen. Hon beskriver hur gamla trauman länge fick ta plats i vardagen och hur det påverkade både henne själv och Gustav.
I podden Mina Andetag säger Elaine att hon i efterhand har förstått hur mycket Gustav faktiskt har burit. Hon menar att han under lång tid försökte anpassa sig efter henne och hitta rätt sätt att vara för att allt skulle fungera.
– Jag har förstått att min man har varit medberoende! På grund av mina diagnoser har han tänkt: ”Vad ska jag säga nu för att allt ska bli bra?” Stackarn! Det är något jag har upptäckt nyligen. Han har nog inte riktigt hittat en plats i vår relation, men även om det har gått upp och ner har det alltid varit en rak linje. Vi har alltid varit väldigt attraherade av varandra! Både han och jag har sex, komplimanger och beröring som kärleksspråk. Tack och lov har det aldrig försvunnit och vårt sexliv har bara blivit bättre med åren!
Elaine berättar att hon själv ofta var den som drev på konflikterna i relationen. I dag ser hon tillbaka på det med en annan förståelse. Hon menar att hon älskade Gustav hela tiden, men att hon inte alltid hade kraften att visa kärleken på det sätt han behövde.
Mycket förändrades när hon började se sitt eget ansvar tydligare. I stället för att reagera direkt försöker hon numera bromsa sig själv, vara tyst en stund och faktiskt ta in vad Gustav säger.
– Jag håller tyst, räknar till tio och lyssnar på Gustav. Jag har alltid haft kärlek till honom, men jag tror inte att jag hade förmågan att ge honom den kärlek han förtjänade eftersom jag själv var så trasig! Jag hade inte ”hanterat” mina trauman, fortsätter Elaine.
För paret har relationen alltså inte handlat om en perfekt fasad, utan om att hitta tillbaka till varandra genom svåra insikter. Elaine beskriver inte äktenskapet som problemfritt, men hon lyfter fram att det ändå funnits en stark kärna mellan dem hela tiden.
Samtidigt har familjen även behövt hantera andra stora känslor. Dottern Evelyn har Williams syndrom, en medfödd kromosomavvikelse som ofta kan innebära mild till måttlig intellektuell funktionsnedsättning, särskilda ansiktsdrag och försenad språkutveckling.
Elaine berättar att beskedet först var svårt för henne att ta in. Sorgen blev så stark att hon under en period drog sig undan från vänner som hade barn i samma ålder. Skillnaderna blev för smärtsamma att möta.
Men med tiden förändrades hennes syn på situationen. Elaine började se Evelyns egen glädje, och det fick henne att tänka om. Hon insåg att dottern inte levde i den sorg som hon själv hade fastnat i.
– Sedan upptäckte jag att Evelyn var lycklig! Varför skulle jag vara ledsen? Hon är verkligen min glädjekälla, hon är det bästa som har hänt! Sedan har vi inte alltid gemensamma intressen. Hon gillar att åka tunnelbana. Jag följer med henne eftersom hon tycker att det är så roligt!
För Elaine har både äktenskapet och familjelivet blivit en resa där hon tvingats möta sig själv på riktigt. Hon talar öppet om det svåra, men också om förändringen som kommit efteråt. I dag verkar hon stå i en annan plats, där lyssnande, acceptans och kärlek fått större utrymme än gamla mönster.
