Nanne Grönvall, 63, befinner sig återigen mitt i en kamp som hon redan en gång trodde att hon hade lämnat bakom sig. Den älskade artisten har nyligen varit på sjukhus för en ny CT-undersökning – och nu delar hon själv med sig av hur livet ser ut just nu och vad som väntar härnäst.
Allt började redan 2006, när hon fick diagnosen bröstcancer. En period som präglades av oro, behandlingar och en vardag som plötsligt förändrades i grunden. Åren gick, och efter ett långt och krävande förlopp kom beskedet som betydde allt – hon var friskförklarad. Ett nytt kapitel kunde börja.
Men det kapitlet fick en oväntad fortsättning. Cancern kom tillbaka. Ett besked som ingen är förberedd på att få två gånger.
Nu berättar Nanne öppet om sin situation, utan att försköna. På sina sociala medier delar hon hur hon nyligen genomgick en CT-undersökning på sjukhus, något hon beskriver som en viktig del i uppföljningen av sjukdomen. Undersökningen gick bra, men processen stannar inte där.
Behandlingen går nu vidare i en mer långsiktig riktning. Hon förklarar att nästa steg handlar om att minimera risken för att cancern ska komma tillbaka igen. Det är ett arbete som kräver tålamod – och tid.
Nanne har påbörjat en antihormonell behandling, en medicinering som kommer att vara en del av hennes vardag under hela åtta år framöver. Hon berättar att hon är i kontakt med sin onkolog och att behandlingen är en central del i att förebygga återfall.
Samtidigt är det inte bara hennes egen situation som tar plats i hennes tankar. I sitt inlägg lyfter hon fram de barn som varje dag kämpar mot svåra sjukdomar. Hon beskriver en verklighet som många aldrig ser – fylld av sjukhusmiljöer, operationer och behandlingar som sätter spår.
Hon tänker särskilt på barnen som vårdas på Astrid Lindgrens barnsjukhus, men också på alla andra barnsjukhus där små patienter genomgår tunga behandlingar. Hon nämner allt från provtagningar och röntgen till kirurgiska ingrepp – och hur mycket dessa barn tvingas uthärda.
Budskapet är tydligt. Ingen ska behöva gå igenom något sådant i så ung ålder. Ändå är det verkligheten för många familjer.
Mitt i allt detta finns också en stark känsla av tacksamhet. Nanne riktar ett varmt och uppriktigt tack till vårdpersonalen som dagligen möter dessa situationer.
Hon beskriver dem som hjältar – människor som arbetar outtröttligt för att hjälpa, behandla och rädda liv. Oavsett om det gäller barn eller vuxna, oavsett sjukdom.
För Nanne är det en påminnelse om hur mycket dessa insatser betyder – inte bara för henne själv, utan för alla som någon gång har varit beroende av vårdens stöd.
