Det som en gång såg ut som en ovanlig men stark kärlekssaga har nu nått sitt slut. Amanda Rincon Jonegård väljer att för första gången öppet sätta ord på separationen från Sergio Rincon – och det hon berättar ger en tydligare bild av vad som legat bakom beslutet.
Deras historia började under inspelningen av första säsongen av Love is Blind, där de lärde känna varandra utan att först ha sett varandra. Inspelningen ägde rum 2023, och när programmet senare visades 2024 fick tittarna följa deras resa från första mötet till ett etablerat förhållande. Relationen utvecklades snabbt och ledde vidare till ett gemensamt liv utanför kamerorna.
Посмотреть эту публикацию в Instagram
Under tiden som följde byggde de upp en familj tillsammans och fick två barn, något som kom att bli en central del av deras liv och som fortfarande binder dem samman, trots att äktenskapet nu har avslutats.
Nyligen bekräftades det att paret valt att gå skilda vägar. En ansökan om skilsmässa lämnades in till Stockholms tingsrätt, vilket gjorde separationen officiell. Till en början valde båda att inte kommentera uppgifterna offentligt, vilket skapade ett tomrum där många undrade vad som egentligen hade hänt bakom kulisserna.
Nu har Amanda själv valt att bryta tystnaden.
I ett längre inlägg på Instagram beskriver hon hur beslutet vuxit fram och hur det inte varit något som tagits lättvindigt. Hon förklarar att en relation sällan tar slut på grund av en enstaka händelse, utan att det handlar om en längre process där mycket har prövats.
Hon betonar att hon verkligen försökte få äktenskapet att fungera. Att hon la ner tid, energi och känslor för att hålla ihop det de byggt upp tillsammans. Orden speglar en verklighet där viljan att stanna kvar funnits länge, även när det varit svårt.
Samtidigt lyfter hon att kärleken hon en gång kände var äkta. Hon följde sitt hjärta när hon valde Sergio, och hon ser inte tillbaka på relationen med ånger. Tvärtom beskriver hon den som en viktig del av hennes liv, inte minst eftersom den ledde till att deras två söner kom till världen.
Men nu står hon inför en ny fas.
Hon skriver att tiden framåt kommer att handla om reflektion, förändring och att hitta en ny balans i vardagen. Rollen som mamma får nu ett ännu större fokus, samtidigt som hon måste navigera en helt ny situation där relationen till Sergio förändras till ett samarbete kring barnen.
Det är en omställning som hon inte försöker försköna.
Amanda är öppen med att hon inte vet exakt hur allt kommer att fungera framöver, vare sig känslomässigt eller praktiskt. Det finns en osäkerhet kring hur livet som ensamstående mamma kommer att se ut, och hur hon ska få alla delar att falla på plats.
Trots det finns också en form av styrka i hennes ord.
Hon betonar att hon inte är ensam i den situationen, och att många andra går igenom liknande förändringar. Den insikten verkar ge henne ett visst lugn, mitt i allt det som fortfarande är oklart.
Samtidigt visar hennes uttalande en vilja att ta sig framåt steg för steg, utan att försöka lösa allt på en gång. Hon beskriver det som en process där varje dag får tas som den kommer.
Det är en ny verklighet som väntar – en som ser annorlunda ut än den hon en gång föreställde sig, men som hon nu försöker möta med både ärlighet och eftertanke.
Och även om kapitlet med Sergio är avslutat, är det tydligt att historien de delat fortfarande har en betydelse som inte försvinner.
