Utåt syns leenden, värme och en relation som många ser upp till. Men bakom den trygga fasaden finns också tankar som skaver. Nu berättar Niklas Strömstedt öppet om det som ibland oroar honom i äktenskapet med Jenny Strömstedt.
Niklas, 67, och Jenny, 53, har varit ett par sedan vintern 2007 och gifte sig sommaren 2011. Trots att det skiljer 14 år mellan dem har deras relation ofta beskrivits som stabil och stark. Och för Niklas själv har åldersskillnaden länge varit något han kunnat skämta om.
I podcasten Mogna röster pratar han först med glimten i ögat om deras dynamik.
– Det gör mig yngre! Jag är lite barnsligare än hon är, så vi är ungefär lika gamla i huvudet. Vi siktar väl på att bli senila samtidigt så vi hamnar på samma ställe och blir kära i varandra varje morgon igen, säger han och skrattar.
Men tonen förändras snabbt.
Bakom skämtet finns en allvarligare tanke som han inte kan ignorera.
– Det är klart att det finns en oro! Jag kommer ju vara mycket äldre när hon fortfarande är ganska ung, säger han ärligt.
Det är en insikt som inte går att skaka av sig helt. Och just därför försöker Niklas aktivt påverka det han faktiskt kan styra över – sin egen hälsa och sitt livstempo.
Han beskriver hur han lägger stor vikt vid att hålla sig i form och vara i rörelse.
– Jag försöker ta hand om mig. Jag tränar ganska mycket. Minst fem gånger i veckan! Det är jätteviktigt. Kan man inte springa så kan man gå eller cykla, det finns inga ursäkter för att inte röra på sig, säger han.
För honom handlar det inte bara om fysisk styrka – utan om att förlänga tiden tillsammans. Att kunna fortsätta dela livet, vardagen och allt däremellan med Jenny.
Samtidigt är det tydligt att han inte vill sakta ner i livet. Tvärtom.
Niklas vill fortsätta arbeta, fortsätta vara kreativ och fortsätta känna att livet rör sig framåt.
– Jag hoppas att jag får behålla huvudet. Att jag fortsätter jobba, för det finns inget roligare. Det är fortfarande fullt av lust! säger han.
Han är också tydlig med vad han inte vill.
– Jag tycker det är livsfarligt att tänka att “nu är jag klar, nu ska jag bara sitta i ett hus någonstans i Spanien och spela golf och dricka vin”. Det känns väldigt farligt, säger han.
Orden landar med tyngd. För bakom humorn och värmen finns en stark vilja att fortsätta leva fullt ut – och en oro över tiden som inte går att stoppa.
