Elin tittade förvirrat på silverbrickan.
På framsidan fanns bara ett namn:
Alexander Bergman.
När Sebastian såg den försvann all färg från hans ansikte.
– Vi går, sa han snabbt till kvinnan bredvid sig.
– Varför? frågade influencern förvånat.
Men Sebastian svarade inte.
Han började redan röra sig mot utgången.
Elin vände sig mot Alexander.
– Vem är du egentligen?
Alexander log svagt.
– Någon som känner din före detta pojkvän bättre än du tror.
Innan Elin hann fråga mer avbröts de av galans värd.
Mannen skyndade fram.
– Herr Bergman, styrelsen väntar på er.
Plötsligt förstod Elin.
Alexander Bergman.
Industrimagnaten.
Investeraren.
Mannen som ägde halva fastighetssektorn i landet.
Och mannen som enligt rykten aldrig glömde ett svek.
Senare samma kväll satt de på hotellets terrass.
Alexander berättade sanningen.
För två år sedan hade Sebastian arbetat på ett av Alexanders företag.
Han hade inte blivit avskedad för dåliga resultat.
Han hade avskedats för att ha manipulerat kollegor, trakasserat anställda och försökt ta åt sig andras arbete.
– När jag såg hur du krympte dig själv i kväll kände jag igen mönstret, sa Alexander.
Elin satt tyst.
– Varför hjälper du mig?
Alexander dröjde länge innan han svarade.
– För att någon borde ha hjälpt min syster.
Han berättade att hans yngre syster under flera år levt i ett psykiskt nedbrytande förhållande.
Hon hade till slut lämnat relationen.
Men skadorna på självkänslan hade tagit år att läka.
– Jag såg samma rädsla i dina ögon, sa han.
Dagarna efter galan började Elin och Alexander träffas.
Inte romantiskt.
Till en början.
Han hjälpte henne att hitta en terapeut.
Han uppmuntrade henne att återuppta sina konststudier som hon övergett efter Sebastians ständiga kritik.
Sakta började Elin förändras.
Hon slutade be om ursäkt när hon tog plats.
Hon började skratta igen.
Sex månader senare höll Elin sin första konstutställning.
Lokalen var full.
Längst fram stod Alexander.
När utställningen var slut räckte han henne en liten ask.
I den låg inte en ring.
Utan hennes första skissbok.
Den hon hade kastat efter att Sebastian sagt att hennes konst var värdelös.
– Jag hittade den på auktionen där ditt ex sålde dina saker efter separationen, sa Alexander.
Elin började gråta.
Inte av sorg.
Utan för att någon äntligen hade visat henne något hon nästan glömt:
Riktig kärlek får dig aldrig att bli mindre.
Den hjälper dig att bli den du alltid varit.
